Jao, så är den rena sanningen. Edwin gnäggar så fint och lydigt när Natta kommer ut ur stallet, men det är typ mer på reflex än att han verkligen saknar henne. För det gör han inte. Ifall ni ville veta.

Red Edwin runt bäcken idag. Det blåste. Mycket.

När det blåste åkte all snö ner från grenarna som satt på alla hundratals träd som står i skogen där jag red.

Till och börja med hörde man hur det bolade långt borta i skogen, men för varje sekund som tickade förbi blev det högre och högre och tillslut kunde man se en vit vägg gjord av snö komma emot en. Då var det herr och fru Elak Vind som kom och puttade ner all snö på Edwin och mig. Snöklumpar lika stora som mitt huvud föll ner på marken, det bara dundra i backen.

Edwin kämpade dock tappert vidare fastön det var läskiga skuggor och stenar längs med stigen. Duktig ponny <3

Jau, nu har jag anmält mig och Eddien till Uffes ridläger den 27 - 30 juni. Denna gången ska vi bara bara bara rida dressyr, inget hoppning överhuvudtaget.

Jag börjar nästan tänka lite i samma banor som Elsa faktiskt, ibland hoppar han så glatt så glatt, flyger höögt över 1m hinder utan problem, men ibland.. Då blir han en stygg ponny som vägrar på 40 cm hinder, han stannar nästan 10m ifrån för att slippa hoppa.

Så alltså, Elsas tankar går så att han har ont någonstans. Hennes ponny var nästan likadan, ibland hoppade han och vissa dagar var det tvärstopp, när dem väl checkade honom sen så tror jag han hade kotledsinflammation (inte riktigt säker)..

Sen är ju Edwin ganska tittig också, på en del hinder, men när han har "bra" dagar så är han inte ens tittig. Han bjuder som satan och det känns som man bara skulle kunna höja och höja hindret utan problem. Eddie can do it. Typ.

Ni som bara såg honom under Uffelägret, ni tror såklart inte ens att den här ponnyn existerar. Men jo, det är faktiskt sant. Visserligen vägrade Eddie båda dagarna på små kryss hinder, så jag förstår er, men hopponnyn finns därinne någonstans.

Nu påstår jag inte att jag tänker försöka plocka fram den, nej, nej och åter nej. Aldrig i livet. Heller skulle jag sitta upp på Titti!

Hoppning är bara roligt när man vet att hästen också tycker att det är roligt. Man ska inte behöva slänga sin häst över hindret för att få den att hoppa, som jag läst i någon bok, någonstans:

Man kan hjälpa hästen fram till hindret, öka/korta galoppen, ta ut svängarna, försöka övertala den, stötta den, men när den väl är framme vid hindret är det bara upp till hästen själv hur själva språnget blir, eller om den överhuvudtaget hoppar!

Så hela det här året, 2010, kommer Edwin nästan bara att få gå på ridbanan. Inget ut i skogen, inget hoppning (iaf inte med ryttare..), bara gå dressyr på banan. Roligt liv för en häst, men han får skylla sig själv :P

Nu tänker jag inte skriva mer i det här inlägget, så att ni vet.

Ciao!

Idag red jag Natta tillsammans med Vanessa.

Det gick jättebra, Natta var lite busig så två eller tre bocksprång fick vi till :)

Jag red i Nattas westernsadel, vilket var väldigt skönt då det blåste och var snöstorm hela tiden vi var ute.

På vissa ställen var snön över 1,20 djup :O

Ciao